Det är nästan kusligt vad lugnt och skönt det är när han är utomlands. Visserligen har han barnen med sig, men jag vet ju att han till största delen klarar av dom över en treveckors-period. Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att ha honom helt utanför mitt liv hela tiden. Sån frid det skulle vara. Visst - allt är inte en dans på rosor, men det finns saker som jag helt klart skulle välja bort ur mit liv om jag kunde. Eller skulle jag det? Utan allt det jag har varit med om hade jag absolut inte varit den jag är. jag tror att jag blivit mycket ödmjukare och har lättare för att läsa av andra människors sinnesstämning. Min förmåga till empati och omsorg har också ökat. Någonstans så har det väl alltså stärkt mig som människa. Det spelar ingen roll att spekulera i det som varit. Det har redan hänt och därför får jag försöka göra det bästa av det som blev och se till att det blir bättre.