om Dr Phil, men ibland har han en hel del kloka saker att säga;

- Ask yourself, "What is it costing me to be in this relationship?" If the answer is your dreams, identity, or dignity, the cost is too high.

- Have you thought about how your actions truly affect your partner? Even when you stop the abuse, the pain continues because you've trampled on your loved one's heart and spirit.

- You need to understand that respect is commanded, not demanded. If you think degrading and belittling your partner commands respect, you're wrong. You are simply demanding by imposing fear.

- All abusers have excuses. While the excuses vary, one principle remains: You are abusing instead of being constructive.



Are you in an emotionally abusive relationship?

Does your partner continuously degrade or belittle you? If you think that just because you aren't being physically abused nothing is wrong, think again.

Emotional abuse can have devastating consequences on both physical and mental health. While emotional or psychological abuse may be difficult to pinpoint, examples abound. Here are some characteristics:

• Using economic power to control you
• Threatening to leave
• Making you afraid by using looks, gestures or actions
• Smashing things
• Controlling you through minimizing, denying and blaming
• Making light of the abuse and not taking your concerns about it seriously
• Continually criticizing you, calling you names, shouting at you
• Emotionally degrading you in private, but acting charming in public
• Humiliating you in private or public
• Withholding approval, appreciation or affection as punishment
  

Results of Verbal and Emotional Abuse, from the Center for Relationship Abuse Awareness:

• A distrust of her spontaneity
• A loss of enthusiasm
• An uncertainty about how she is coming across
• A concern that something is wrong with her
• An inclination to reviewing incidents with the hopes of determining what went wrong
• A loss of self-confidence
• A growing self-doubt
• An internalized critical voice
• A concern that she isn't happier and ought to be
• An anxiety or fear of being crazy
• A sense that time is passing and she's missing something
• A desire not to be the way she is, e.g. "too sensitive," etc.
• A hesitancy to accept her perceptions
• A reluctance to come to conclusions
• A tendency to live in the future, e.g. "Everything will be great when/after ..."
• A desire to escape or run away
• A distrust of future relationships
  

Köpte ett halsband på Designtorget igår. Ett ganska enkelt med en slät ring på som det står Faith på. Det kändes bra att ge det till sig själv i present. Ett ord som påminner mig om att saker och ting har en mening här i livet. Kanske inte uppenbart, men ändå. Jag måste orka tro på att allt jag går igenom har ett slutmål. Det ena leder till det andra. Sorger kan vända till positiva saker. Det har jag varit med om förut.

Dottern ringde i förrgår och var förtvivlad. Exet och hans nya hade bråkat (och tydligen inte första gången) och dottern tyckte att det var jobbigt. Jag förstår henne. Det sista hon behöver är att hennes värld skakas om igen. Den här gången är jag inte medskyldig, men jag försöker sortera mina känslor inför det. På ett sätt är det jobbigt att höra en förtvivlad dotter i telefonen - jag vill ju att hon ska må så bra det bara går. På ett annat sätt är det sorgligt om exets förhållande skulle gå i kras - för det hjälper mig att få en enklare tillvaro. Sen dom blev tillsammans har allt blivit lugnare och han drar inte igång så lätt. Men på ett tredje sätt finns det en enorm skadeglädje i mig. Är så vansinnigt skönt att höra att andra inte står ut med hur han beter sig. Han ser bara sig själv och rättfärdigar det han gör genom att tro att alla ser världen genom hans ögon. Han kommer förmodligen aldrig vakna upp ur den illusionen. Så låt honom stanna där så länge det inte stör mig eller mina barn. Jag tog mig därifrån och det är jag väldigt glad för.

For the victim of verbal abuse there are serious and lasting effects.

Verbal abuse, like any and all other forms of abuse, is about power and control. It is dangerous and should not be ignored.

For the victim of verbal abuse there are serious and lasting effects.

Just as is the case with sexual abuse, emotional abuse, psychological abuse, woman abuse, physical abuse and/or domestic violence, verbal abuse injures, causes pain and suffering.

The fact that most who are the victims of verbal abuse are, more often than not, abused in private creates a crazy-making atmosphere of denial as the abuser hides his/her actions from others while at the same time convincing his/her victim that he/she is to blame for the abuser's feelings, impulses, unmet needs and the like.

The reality is that the verbal abuser is shirking his or her personal responsibility. It is not okay at all for those who are verbally abusive to blame others for how they feel or what they choose to say and do that is abusive.

For most who have been, or are being verbally abused right now, it is important that you come to realize just how insidious verbal abuse can be. Many victims of verbal abuse question whether or not they have been abused as opposed to having misperceived something. Many wonder if how they end up feeling has anything to do with being verbally abused.

Verbal abuse, like any and all other forms of abuse, is about power and control. It is dangerous and should not be ignored.

The most obvious form of verbal abuse is name-calling. However, verbal abuse is not limited to name-calling alone. It also includes any other form of put down, control, blaming, intimidation, taunting or threatening in any way that the abuser uses his or her words to make or attempt to justify those words or his/her feelings, and/or actions as being somehow your fault.

For those who have been (or are being) verbally abused some of the lasting effects of verbal abuse may include:

low self-esteem

feelings of worthlessness

feeling helpless

feeling unheard and having others disbelieve your truth

increased stress and/or anxiety - anxiety attacks

negative effects on physical health

negative effects on emotional well-being

depression

fear of being physically abused

feelings of powerlessness

shame

guilt

worry

feeling crazy when the abuser denies his/her verbal abuse

wondering if you are making too big a deal of the abuse

feeling insecure

feeling unlovable

feeling as if you are walking on egg shells

Verbal abuse can leave its victims walking on egg shells. In more cases than not, if the victim of verbal abuse tries to talk to the verbal abuser about the abuse, the abuser may well act as if nothing happened and seems to not understand or care what the victim is talking about or why he/she would even be concerned.

The reality that a great many verbal abusers fail to take personal responsibility for how they feel and how they have used words to be controlling and abusive further injures the victim of such abuse.

It is the way that the verbal abuser invalidates the reality of the person he/she has verbally abused on top of the abuse already perpetrated.

If you are being verbally abused it is important that you not tolerate that or stay in that situation. You need to take steps to take care of yourself and to protect yourself and any children involved.

If you are being verbally abused in front of or within hearing distance of your children there could be consequences to the children ranging from emotional insecurity to becoming verbally abusive and/or more aggressive with their own feelings of frustration, fear, and helplessness.

The effects of verbal abuse can be cumulative. Verbal abuse needs to be taken seriously.

of verbal abuse can be cumulative. Verbal abuse needs to be taken seriously.

Many women find that emotional abuse is difficult to name or even talk about. They often wonder if it is serious because you cannot see it, like bruises or broken bones. Emotionally abused women state that one of the biggest problems they face is that others seldom take it seriously.  These questions will help you identify if you are being emotionally abused, and provide some ideas on what you can do about it.

What is your relationship like?

• Do you feel that something is wrong with your relationship, but you don't know how to describe it?
• Do you feel that your partner controls your life?
• Do you feel that your partner does not value your thoughts or feelings?
• Will your partner do anything to win an argument, such as put you down, threaten or intimidate you?
• Does your partner get angry and jealous if you talk to someone else?  Are you accused of having affairs?
• Do you feel that you cannot do anything right in your partner's eyes?
• Do you get mixed messages, such as the reason you are abused is because he loves you?
• Are you told that no one else would want you, or that you are lucky your partner takes care of you?
• Do you have to account for every moment of your time?
• When you try to talk to your partner about problems, are you called names such as bitch or nag?
• Are you prevented from going to work or school, or from learning English?
• Does your partner threaten to withdraw your sponsorship or send you back to your country of origin?
• If you wish to spend money, does your partner make you account for every penny,
• or say you don't deserve anything?
• After an argument, does your partner insist that you have sex as a way to make up?
• Does he use the children against you in arguments?  Does your partner threaten that you will never see the children again if you leave?
• Does your partner blame you for everything that goes wrong?

How are you affected?

• Are you unable or afraid to make decisions for yourself?
• Do you do anything you can to please your partner or not upset him?
• Do you make excuses for your partner's behaviour?
• Are you forgetful, confused or unable to concentrate?
• Have you noticed changes in your eating, sleeping, alcohol or drug use?
• Have you lost interest or energy to do the things you used to?
• Do you feel sick, anxious, tired or depressed a lot of the time?
• Have you lost contact with your friends, family or neighbours?
• Have you lost self-confidence and feel afraid that you could not make it alone?

What can you do about it?

• Realize that emotional abuse is a serious problem and you can get help.
• Recognize that emotional abuse is as bad or worse than physical abuse.
• Take your own safety and the safety of your children seriously.
• Know that emotional abuse can lead to physical violence or death.
• Know that you are not to blame for your partner's abusive behaviour.
• Find people to talk to that can support you. Consider going for counselling.
• Do not give up if community professionals are not helpful. Keep looking for
• Someone that will listen to you and take emotional abuse seriously.
• Recognize that you have the right to make your own decisions, in your own time, and that dealing with any form of abuse may take time.
• Trust yourself and your own experiences. Believe in your own strengths. Remember that you are your own best source of knowledge and strength, and that you already have the tools you need to survive.  

Jag behövde tack o lov inte höra fula ord. Det han istället gjorde var att trampa ner mig fullständigt i skorna. Han lät mig veta att jag var totalt värdelös och inte gick att lita på i någonting. Alla mina åsikter var inte vatten värda och alla våra meningsskiljaktligheter berodde på att jag hade gjort något fel. Alla "kompromisser" slutade alltid med att jag fick ge mig. Han kunde aldrig förstå att det fanns två alternativ - två sätt att se. Till slut blev det så att jag gav honom de svar han ville ha från början för att slippa bråk, tjafs och utskällningar. Allt skulle tolkas utifrån hans perspektiv. Och jag blev expert på att veta i förväg vad han ville. Jag böjde mig innan jag behövde känna smällarna i själen.

Han höll också stenhårt i ekonomin och bestämde var vi skulle lägga pengarna. Han placerade om mina ärvda aktier för att placera om som han ville. Jag var undfallande och höll med. Den gången jag inte gjorde det fick jag veta hur illa det var ställt med mitt ekonomiska sinne och hur lite man kunde lita på mig. Efteråt hävdade han att jag aldrig hade haft några ärvda aktier - pengarna hade varit hans och jag skulle vara glad att han "delade med sig" av dom i bodelningen.

Sålde min bil som jag fått av mina föräldrar. Pengarna (en ganska stor summa) kunde jag inte anförtros naturligtvis - så in med dom på ett konto som jag inte kunde nå. Vi behöll en annan bil - en äldre, billigare och sämre bil.

Jag klippte mig högst en gång om året - spara spara spara. Jag våndades över hur vi skulle ha råd med barnens piano- och golflektioner om jag slösade pengar på något så banalt som mig själv. Kläder fick jag köpa när det var ett absolut måste - om inte den summa jag hade att lägga på det ,gick till mat eller barnen först.

Jag skulle handla maten - det innebar att hålla sig inom hans budget. Mat är ju inte dyrt. Efteråt skulle jag redovisa vad jag handlat och motivera varför. Allt jag ville köpa utöver det vanliga - tex kläder till barnen eller något till huset fick jag be om lov för. Han köpte snygga kläder att ha på jobbet och spenderade pengarna på vad han ville - när han ville.

Jag var den som skulle lämna och hämta på dagis. Han kunde i lugn och ro äta frukost på morgonen, duscha etc - medans jag kämpade med tre barn och mig själv. Vi lämnade ofta bostaden samtidigt. Han i sin bil. Jag med tre barn och stress i den andra. Eftersom dagis har begränsade öppettider var det svårt att hinna. Inget fick gå snett. Ingen gråt inga glömda kläder. Jag kom oftast för sent till jobbet.

Allt skulle vara perfekt utåt. Det innebar tex att rabatterna fick rensas om upp till sju gånger samma dag/dagarna efter varandra - tills han var nöjd. Vi skulle ha ett stort socialt umgänge - vilket innebar att jag som "piga" skulle planera och serva middagar för gäster som var från hans bekanskapskrets. Och visst hade han åsikter om hur fel jag dukat, vilken konstig mat jag valt etc

Jag var för tjock. (Vägde väl ca 5 kg över normalvikt.) Jag fick höra att om man älskar någon så "ställer man upp för den personen" - och om det innebär att det är viktigt för honom att jag skulle gå ner i vikt - då skulle jag också göra det - för hans skull.

Jag var för lat. Jag tyckte nämligen att tiden kunde utnyttjas lite till att umgås med barnen eller kanske läsa en bok någon gång istället för att städa, diska, plocka, måla, spackla och snickra på huset. (Om du visste hur många skruvskallar jag har spacklat! Jag är ett ess på det området!) Och även om jag plockade undan smutsiga kläder, sorterade ren tvätt och barnens leksaker, dammsög och plockade disk dagarna i ända, så märktes det aldrig. Det var som det aldrig hade gjorts - för det dög aldrig. Det var aldrig tillräckligt bra. Kunde jag redovisa vad jag hade gjort hela dagen? För det var jag tvungen till. Hade jag hunnit tillräckligt mycket? Jag var rädd - hela tiden rädd för att ha gjort fel eller för lite. Ringde och frågade: "När kommer du hem?" För att få veta hur lång tid det var kvar innan jag måste visa upp allt. Innan lugnet kunde bytas ut mot storm...

Han kunde ringa och meddela att han var sen för att han jobbat länge, för att han skulle ut och ta en öl med kompisar eller ta en sväng förbi gymet. Att jag satt där jag satt (vi bodde lite "off") efter att ha hämtat barnen gjorde att jag mycket sällan fick möjlighet att träffa mina egna vänner eller göra något för min egen skull. Men visst - han hade aldrig förbjudit mig.

När jag till slut blev sjukskriven för utmattningsdepression var hans enda kommentar: "Det är bara att bita ihop och jobba på!" Jag fortsatte alltså att jobba. Det ledde till att jag gick in i en djupare depression med ångestatacker och självmordstankar.

Jag kan ge dig massor av exempel på saker som bit för bit trycker ner självförtroendet och tron på att du har ett egenvärde.Jag har senare förstått att han förmodligen har ett makt och kontrollbehov som styrde vårt liv. Han försöker fortfarande bestämma över mitt liv bitvis fastän vi är skilda nu. När jag sätter stopp, gör det honom redigt förbannad. Han påstår att jag saboterar umgänget med barnen. Att jag gör så att barnen får "lida" och kommer med hot om soc och ekonomiska repressalier. Det är naturligtvis väldigt jobbigt och psykiskt pressande. Som läget är känns det som om jag aldrig skulle bli av med hans kontrollbehov över mig.

Det finns ett "makt och kontroll-hjul" som ganska bra beskriver hur mitt ex kontrollerade mig. Det finns här:

www.letswrap.com/dvinfo/wheel.htm