Svärmor

Jag har en helt underbar ex svärmor. Jag har inte berättat allt som hände mellan mig och exet för henne och jag vet att han har matat henne med en hel del lögner. Men hon är ändå farmor till mina barn och det är inte henne jag har skiljt mig ifrån, vilket jag också har sagt till henne. Man kan inte vara farmor på halvtid. Hon finns alltid där för mina barn och hon ställer upp för mig också om det behövs. Även om jag inte valde rätt make så valde jag i alla fall rätt farmor åt mina barn. Det kan ju vara en liten tröst i eländet. (Att jag fungerar så bra ihop med henne känns ju också som en liten spark åt exets håll.  ;)  )

Passar på att lägga in en stor eloge till mina föräldrar också när jag ändå är inne på det ämnet. De har alltid ställt upp och mer därtill. Var skulle jag vara utan er. Jag älskar er båda!

Helt otroligt!

Jag har oroat mig så länge för hur jag skulle klara av den här festen ikväll. Och så slutar det så totalt oväntat!

För ca en vecka sen så ramlade jag och tog emot mig med ansiktet mot asfalten. (Detaljer om hur och varför behöver vi inte gå in på, för det spelar ingen större roll.) Jag klarade mig trots allt ganska bra. Jag har gått omkring med vackert skrapat ansikte och rejäl blåtira i en vecka. Var rädd för att det skulle sitta i och förstöra min vackra uppsyn på festen ikväll, men det försvann och jag hann bli mitt vanliga jag igen. Så jag har förberett mig mentalt för den här festen. Tänkt att "jag ska klara det här"! Jag skulle visa honom att jag inte är knäckt och jag skulle passa på att ge en eller annan "vän" en knäpp på näsan. Men så igår fick jag rejäl tandvärk. Tänkte jag skulle stå ut med det med hjälp av värktabletter tills på måndag, men jag vaknade i morse med en enorm vänsterkind. Åkte in till tandläkarakuten och fick rejäla doser smärtlindrande och penicillin. Svullnaden har ökat under dagen, för det tar väl ett tag innan penicillinet får det att vända. Och som jag ser ut kan jag absolut inte förekomma på några sociala evenemang. Så det blev inget festande. :(
Det som retar mig mest är nog att jag hade sett det lite som en chans att "komma in på den sociala banan" igen. Men av det blev intet.

Så här sitter jag nu med ett deformerat ansikte och böljande smärta. just nu har pillrena jagat bort det onda så jag passar på att njuta av "lugnet", men jag ser absolut inte normal ut. Min kära mamma tyckte att jag skulle kyla ner och sminka över svullnaden och gå ändå. Men det kan jag säga att inte något i världen kan dölja det här. Och inte skulle det vara särskilt kul och försöka vara trevlig och glad när man har fruktansvärt ont heller.

Bara att konstatera att det blev som det blev och vandra vidare i livet.

Boktips

"Du kan inte ändra någon. Om din partner väljer att fortsätta misshandeln så står du inför faktum att du måste ta dig ut ur en ohälsosam relation för att rädda din egen psykiska och fysiska hälsa."

Tagit mig ur har jag gjort, men det är en lång väg tillbaka.


En bok som jag har läst är "The Verbally abusive relationship" av Patricia Evans. Jag kan verkligen rekommendera den. Det är en bok om verbal misshandel och jag kände igen mycket i den boken. I boken kan man lära sig känna igen och bemöta olika taktiker misshandlaren kan använda. Jag köpte den efter att mitt äktenskap var över, men jag har haft stor användning av tankarna i boken även efteråt. Tack vare att jag har barn tillsammans med honom så blir jag ju aldrig av med relationen. Och det behövs verkligen stabilitet när jag pratar med honom. Det är lättare när jag kan tänka igenom strategier för att bemöta honom innan. Och jag har verkligen blivit bättre på att bemöta honom, men visst är det väldigt jobbigt fortfarande. Och ibland händer det oväntade saker...

När jag pratade med honom på telefon ikväll för att reda ut en del om var barnen skulle vara när lyckades han avsluta samtalet med "puss och hej då". Kan inte ha varit något annat än en ryggmärgsreflex och att han säger så till sin sambo i vanliga fall. Vi la på luren i samma ögonblick som han sa det och jag kan väl tänka mig att han hoppades att jag inte hade hört. Själv kände jag bara en stark obehagskänsla. Som att slungas tillbaks flera år i tiden. Konstigt vad några enkla ord kan ställa till det.


fest

Jag ska på 50-årsfest på lördag med exet och hans nya närvarande. Vet inte om jag kommer att klara det än. Mest kanske för att det kommer att vara fullt med gamla sk vänner där. Såna som inte trott mig och som brutit kontakten med mig pga hans lögner. Men jag har fått för mig att jag ska ta mig igenom det. Om inte annat för att födelsedagsbarnet är den enda av de gamla "vänerna" som stöttat och förstått. Men håll tummarna för att jag lyckas genomföra kvällen.

Det vänder

När man minst anar det så vänder det. Det betyder inte att det inte kommer nya dalar. Men man får lära sig att sig igenom det för att man vet att det kommer bättre dagar. Utan att man anar hur så händer det helt plötsligt. Livet blir lite bättre - en smula i taget.
Hur e D möjligt?




Vad är Psykisk Misshandel?

Nedanstående är hämtat från Karin Lindéns hemsida;

Vanliga drag hos den misshandlande mannen
Får allt till sin egen fördel, även nackdelar
Saknar ånger och skuldkänslor (kan prata som om...)
Saknar helt intresse för de följder deras handlingar får för andra människor
Ser sig själva som överlägsna som har rätt att leva efter sina egna regler även om det skadar andra
Makt och kontroll över andra
Svårt att acceptera att andra har åsikter som skiljer sig från deras
Känner sig inte besvärade av sitt beteende
Överdriven syn på sitt eget värde och sin betydelse
Påstridig, trovärdig och vältalig
Labilt temprament, manupulativ och lögnaktig
Han ser inte sig som förövare utan som offer och kan därmed inte se vidden av sina handlingar och mönster.


Kvinnan i en misshandelsrelation
Kränkningarna uppstår inte plötsligt och framför allt inte i början av relationen, utan smyger sig in i vardagen varvat med en stark kärleksupplevelse först då relationen är etablerad.
Efter hand påbörjas en "normaliseringsprocess", en process av förändring och nedbrytning och psykologiska mekanismer som skapar starka bindningar. Våldet börjar nästan alltid med psykisk misshandel, i början mycket subtilt, med nedsättande omdömen som hon har svårt att förstå meningen med. Vårt värdesystem har fostrat kvinnor att förstå, jämka och hålla ihop. Därför uppmärksammar hon inte vad som händer utan tänjer på sina gränser, hon anpassar sig. Steg för steg bryts hon ner och dras in i mannens behov av kontroll över henne. Han skapar förvirring genom att slå om från charm till raseri utan förvarning. Det känslomässiga beroendet förstärks när våldet växlas mellan värme, ömsinthet och omsorg. Misshandlade kvinnor liknar tortyroffer, men kvinnan kan ha svårare att se fienden, då mannen uppträder i två roller (Dr Jekyll och Mr Hyde). Minns du Norrmalmstorgsdramat?

Vardagspsykopaten finns mitt ibland oss och det är svårt att upptäcka honom innan det är försent
En typ av män som misshandlar fysiskt och psykiskt har fått epitetet vardagspsykopat. Han finns mitt ibland oss, lever ett vanligt liv, och är ofta framgångsrik i sitt yrke. Han begår inte brott men hans anhöriga utsätts alltid för psykisk misshandel. Han kan konsten att väcka starka känslor hos sina kvinnor. Han är vältalig, charmig och romantisk när han har lust och elak och kontrollerande när andan faller på. Ena dagen bedyrar han sin kärlek, nästa blir hon lurad, bedragen, hotad eller misshandlad. Han spelar hjälplös och sårbar för att väcka medlidande och han uttrycker ofta vikten av att vara empatisk men är själv helt oförmögen att känna empati. Han klandrar andra för de beteenden som han själv har och han är i regel sjukligt svartsjuk.


Vackra ord verkar vara inlärda repliker
Vardagspsykopaten kan ha kloka analytiska och logiska värderingar, något han gärna talar om men som han inte kan leva upp till i relation till andra. Här kan man lätt låta sig luras. De flesta av oss tror på vad andra säger och litar på människor i allmänhet. Mötet med denna dubbelnatur innebär att man först möter värderingar och synsätt som man kan dela, när man stegvis upptäcker att man utsatts för lögner, manupulation och nedvärdering uppstår frustration och förvirring. Människor runt den här personligheten spelas alltid ut mot varandra, vilket skapar misstänksamhet och osäkerhet. Alternativ terapi och kurser i personlig utveckling gör honom farligare, för han är oförmögen att leva och vara det han lär. Han lär sig bara nya kärleksfulla repliker som han kan manipulera med. I sin tanke är han alltid rätt, framställer sig som den gode, och försöker aktivt få den andre fel. Hävdar kvinnan sin rätt gentemot en sådan här personlighet är risken stor att han tar till våld eller hot om våld.
Jämställdhet går aldrig att kombinera med denna personlighet av den anledningen att jämställdheten är det stora hotet för honom. Han tappar makten och kontrollen vilket är hans grundläggande rädsla. För att överleva måste han ha makt. "Han kämpar för sitt liv" .
Det går inte att logiskt och analytiskt resonera sig fram med varadgspsykopaten. Hans inneboende rädslan är starkare än ett analytiskt och logiskt resonemang. Överlevnadsstrategin är manupulation och hot, och han vänder på sanningen för att skydda sig själv. Hans ofrihet och rädsla kan drivas till absurdum eftersom han ständigt måste undanröja hot som i de flesta fall är hans egna fantasier.
Eftersom det aldrig går att upprätthålla överenskommelser med en vardagspsykopat så är absolut nödvändigt att bryta förhållandet och även här behöver kvinnan professionell hjälp, stöd och skydd.

Förståelse och kunskap och en förmåga att känna igen sådana personligheter skulle kunna åstadkomma en stor förändring i samhället och i våra liv
Som medmänniska är det också jätteviktigt att lägga sig i, om man misstänker att någon som man känner utsätts för våld och hot om våld. Det kan rädda liv!
Och var är ni män som öppet vågar bryta könsmönstret, höj er röst! Att tiga är att samtycka!


Trött

Jag har fortfarande svårt att sova. Går och lägger mig oerhört sent eftersom jag vet att när jag lägger mig - det är då de jobbigaste tankarna kommer. Samma sak igår natt. (I morse!) Jag gick och la mig vid halv fyra ungefär. Och medans jag låg där så kom tankarna. Först smygande och sen som en fullkomlig störtflod. Vilken tanke jag än började med så kom jag på något sätt tillbaka till samma elände. Jag ska på en 50-årsfest snart. Har funderat på om jag verkligen ska gå eftersom jag vet att både exet och många gamla vänner kommer att dyka upp. Men jag har bestämt mig för att gå. Jag vill inte låta sånt styra mig och hon som fyller är knappt den enda av de gamla vännerna som har trott mig. Så jag ska gå. Men tankarna kom och jag funderade på hur jag skulle bemöta alla gamla vänner när jag träffar dom. Hur skulle jag kunna lägga orden på ett bra sätt så att de ska inse att de har sårat mig så djupt. Det hela gjorde mig förstås uppriven och ledsen. Allt värre blev det. Jag försökte verkligen avbryta tankarna - gång på gång. Tänkte på barnen, på M, mina föräldrar och andra saker som stärker mig. Men... så var jag tillbaks i de jobbiga tankarna igen. Så vid femtiden gick jag upp och tog en tablett. Löste lite korsord där i sängen mitt i natten och efter någon timme igen kunde jag somna.
Undra på att jag är trött idag.

George Simon; "In sheeps clothing"

Denna här listan är oerhört användbar, framförallt i nära relationer såsom förhållanden eller familjer, och gör det betydligt enklare för en som tror sig vara utsatt för en psykopat att förvissa sig om att det verkligen är så.

George Simon beskriver i boken "In Sheep's Clothing" ett antal symtom på vad han kallar för "covert aggressive personality" ("dolt aggressiva personligheter" på svenska). Detta är en form av psykopati, och som kan vara svårt för de flesta att identifiera direkt. Det går dock att lära sig känna igen beteendet. De symtom som Simon beskriver är som följer (översättning från engelska):

Förnekelse
Detta är när den aggressive vägrar medge att de gjort något skadligt
eller gjort någon illa när de uppenbarligen har gjort detta. Det är
ett sätt de ljuger, för sig själva och andra, om deras aggressiva
avsikter. Denna "Vem.. Jag?" taktik är ett sätt att "spela oskyldig",
och inbjuder offret att känna sig orättfärdigad att konfrontera den
aggressive om det felaktiga i dess beteende. Det är även på detta sätt
som den aggressive ger sig själv rätt att fortsätta göra det de gör.

Selektiv uppmärksamhet
Denna taktik är liknande och misstas ibland för förnekelse. Det är när
den aggressive "spelar dum", eller verkar oförstående. När denna
taktik används ignorerar den aggressive alla varningar och önskningar
från andra och vägrar i allmänhet att bry sig om någonting som kan
distrahera denne från att nå sitt mål.

Rationalisering
En rationalisering är den ursäkt som den aggressive försöker använda
som förklaring till att denne har olänpligt eller skadligt beteende.
Det kan vara en effektiv taktik, speciellt när förklaringen eller
ursäkten den aggressive erbjuder är så pass rimlig att en
samvetskännande person faller för den. Det är en kraftfull taktik
eftersom den inte bara fungerar som ett sätt att ta bort det interna
motståndet den aggressive kan tänkas ha om det denne gör utan håller även andra på
avstånd. Om den aggressive kan övertyga dig om att han eller hon har rätt att
göra det denne gör, så är denne friare att fullfölja sina mål utan
inblandning från någon annan.

Avledning
Ett rörligt mål är svårt att träffa. När vi försöker få koll på en
manipulativ person eller hålla en diskussion fokuserad på ett enda
ämne eller problem eller beteende som vi inte tycker om, är denne
expert på att veta hur man byter ämne, undviker problemet, eller får
oss ur balans. De använder distraktions- och avledningstekniker för
att få bort fokus från sitt eget beteende, få in oss på sidospår, och
se till att de själva är fria att fullfölja vilka själviska mål som
helst.

Lögner
Det är svårt att veta om en person ljuger precis när de gör det. Som
tur är finns det tillfällen då sanningen kommer fram eftersom
omständigheterna inte gör att en påhittad historia går ihop. Men det
finns tillfällen då du inte inser att du blivit lurad förrän det är
för sent. Ett sätt att minimera riskerna att någon kommer att lyckas
ljuga för dig är att komma ihåg att eftersom aggressiva personligheter
av alla typer generellt sett inte drar sig för någonting för att få
det de vill ha kan du förvänta dig att de kommer att fuska och ljuga
förr eller senare.

Dolda hot
Aggressiva människor hotar ofta deras offer för att få dem att bli
nervösa, osäkra, och i ett underlägre. Dolt aggressiva personligheter
hotar deras offer genom dolda (subtila, indirekta eller implicita)
hot.

Skuldkänslor
Detta är ett av den dolt aggressives två favoritvapen (det andra är
skam). Det är en speciellt sorts hottaktik. En sak som den aggressive
personen väl känner till är att andra typer av personer har ett helt
annat samvete än de själva. Manipulativa personer är ofta duktiga på
att använda vad de vet är det större samvetet hos sina offer som ett
sätt att hålla dem i ett självtvivlande, nervöst och underlägset
tillstånd. Ju mer samvete det potentiella offret har, desto mer
effektivt är skuld som vapen.

Skam
Denna teknik använder sig av dubbel sarkasm och nedlåtande kommentarer
som ett sätt att öka rädslan och osäkerheten hos andra. Dolt
aggressiva använder denna taktik för att få andra att känna sig
ofullständiga eller ovärdiga, och därför vänder sig till den
aggressive för stöd. Det är ett effektivt sätt att kontinuerligt få en
svagare person att känna sig underlägsen, och därmed få den aggressive
att behålla en dominansposition.

Förtala offret
Denna taktik används ofta i kombination med att spela offer. Den
aggressive använder denna taktik för att spela offer, och får det
därför att verka som att denne bara svarar på (dvs försvarar sig mot)
aggression från offret. Det gör att den aggressive får offret på
defensiven.

Spela tjänare
Dolt aggressiva använder denna taktik för att gömma sina själviska mål
under en bild av att de tjänar ett högre och ädlare syfte. Det är en
vanlig taktik men svår att känna igen. Genom att låtsas arbeta hårt åt
någon annan kan den dolt aggressive dölja sina egna ambitioner, önskan
om makt, och strävan efter en dominansposition över andra.

Förförelse
Dolt aggressiva personligheter är duktiga på att charma, berömma,
smickra och öppet stöda andra för att på så sätt få dessa att sänka
sina försvar och få dessa lojala och troende. Dolt aggressiva är även
speciellt medvetna om att människor som är på något sätt känslomässigt
beroende (vilket innebär de flesta människor som inte är psykiskt
sjuka) behöver godkännande, uppmuntran, och en känsla av att vara
uppskattad och behövd. Att verka vara någon som uppfyller dessa behov
kan vara en manipulativ persons biljett till enorm makt över andra.

Minimering
Denna taktik är en speciell form av förnekelse och rationalisering.
När denna manöver används så försöker den aggressive få det att se ut
som att deras negativa beteende inte egentligen är så skadligt eller
oansvarigt som någon annan påstår. Det är den aggressives försök att
göra en fjäder av en höna.

Glad

Jag tror jag är inne i en extrem youtube-period. Hörde en gammal låt på radio. Ratata med Glad att det är över.
Den är ju perfekt här på bloggen. Sån låt man ska spela på riktigt hög volym när han j-s med mig.


Obsessive Love

Det här är ett gammalt avsnitt med Dr Phil. Kvinnan som var med i programmet hade det verkligen värre än vad jag hade det. Hennes man var fruktansvärd - så pass att man inte ville tro att det var sant. Kom att tänka på ett citat som jag hört Dr phil säga flera gånger;

"Ask yourself, 'What is it costing me to be in this relationship?' If the answer is your dreams, identity, or dignity, the cost is too high."

Jag kanske har skrivit det tidigare i bloggen - det minns jag inte - men det är så bra formulerat. Det svåra är att inse vad det faktiskt kostar när man är inne i relationen. Man är så blind för den egna verkligheten. Det är så svårt att förstå vad som är "normalt". Min önskan är att otroligt många fler klarar av att se sig själva utifrån och får styrkan att kunna svara på den här frågan.

Det här är programmet jag såg - Obsessive Love;
del 1
och
del 2

Vänner?

Den här texten skev jag för ca ett år sen. Den gäller i stort sett fortfarande (tyvärr), men jag har orkat bearbeta lite av känslorna.


Jag vet inte varför jag blir så besviken och ledsen. Han är absolut inte värd det. Visste han hur jag mår just nu skulle han bli ännu mer självgod; " Vad var det jag sa! Det är du som har gjort bort dig. Du lämnade mig. Det var du som svek mig. Och det vet alla andra också!"

Det känns som om han har tagit hela mitt liv ifrån mig. Det stora huset har han kvar. En bra ekonomi har han kvar. Barnen försöker han bit för bit manipulera. Han har tom tagit alla vänner med sig. Han blir omhändertagen. Folk undrar hur han har det. Hur klarar en stackars karl sig ensam när hans fru har "övergett" honom? Jag tvivlar på att svaret ligger nära sanningen;
"Jo tack. Min mamma tar hand om barnen minst två gånger i veckan. Då passar hon på att städa och tvätta också. Ja det är ju bättre att dom är med sin farmor på loven istället än hos sin mamma. Då hinner jag ju träffa dom en liten stund innan de somnar varje kväll."

Han blir utbjuden och hembjuden. Alla tillställningar bjuds han in till. Med sin nya kvinna vid sin sida. Nej jag har inget emot henne. Faktist inte. Och jag är glad över att ha lämnat ett så uselt förhållande. Men jag är så besviken över alla mina sk vänner. Alla dom som vi tillsammans umgicks med. Medans jag föll ihop och knappt orkade med mig själv passade han på att ta över. Sprang runt till alla - såg till att alla kom hem till honom. Berättade sin historia. Ingen hörde av sig och undrade hur jag mådde. Och varför skulle dom göra det? Jag satt väl där och skämdes förhoppningsvis. En sån hemsk människa vill man inte umgås med.

Under senaste året så har jag försökt att komma ikapp. Först klarade jag av mig själv, sedan barnen. Sedan tog jag tag i vännerna. Och allt känns totalt meningslöst. Jag har bjudit in folk, frågat om vi ska "hitta på något", försökt visa att jag finns. Men det är alldeles tyst här hemma. Ingen hör av sig. Ingen bjuder in. Inga svar. Jag ser på deras blickar att de snabbt vill lämna samtalet - för dom vet inte vad dom ska säga till mig längre. Förutom "Nej det passar nog inte så bra just den dagen." eller "Jag hör av mig."
Samtidigt får jag varje vecka (genom barnen - hur annars?) höra att han har varit där eller där - hälsat på den ene och den andre. Han finns kvar i gemenskapen. Jag står utanför. För mina "vänner" har inget förändrats. Jag är bara utbytt mot en annan. Tid att träffa folk tycks de bara ha varannan helg. Det känns! Gråter

Ibland kommer tanken på att jag borde annonsera ut mitt budskap och berätta hur det var. Om varför jag lämnade honom. Och om hur sviken jag känner mig nu.
Men jag säger inte ett pip. För jag vill inte snacka skit. Jag vill inte skämmas. De två som jag har försökt att prata med - dom som jag faktiskt betraktade mig som riktigt nära vän med - vill inte se sanningen. Vill inte tro mig. Jag har fått höra "Han hade nog sina anledningar." " Han är ju så ensam nu." "Han menade det nog inte det på det sättet som du har uppfattat det." Så vem tror mig då?

Nej - jag är dömd som den där elaka egoistiska människan som lämnade honom utan anledning. Otacksam. För han hade ju gett mig allt.

Outtalat

Det finns saker som han gjorde mot mig som jag inte har skrivit ner här. Det beror på att jag ännu inte klarar av att se det i skrift. Jag har ändå börjat prata med några om det. Det är väl tre personer som vet nu. Jag vet inte om jag klarar att skriva ner det här, men någon dag så ska jag försöka. Jag behöver släppa ut den här sista bubblan och låta den spricka i solskenet som ett gammalt troll. Kanske finns det fler bubblor... Vem vet, det tog trots allt tre år för den här att visa sig i min hjärna. Jag visste om att det fanns därinne - jag vet ju vad han utsatte mig för. Men det krävs mycket innan hjärnan hinner ikapp och blir riktigt medveten. Och under det senaste året har jag klarat av att berätta det för tre personer.
Så mycket kunde ha gått ännu värre än vad det nu gjorde.

Vardagspsykopaten

Vardagspsykopaten tar till vilka metoder och medel som helst för att få makt och för att kunna behålla kontrollen.
Ljuger, manipulerar och duperar för att erhålla makt och få kontroll.

Frågar sig inte vad som är rätt eller fel utan handlar utifrån hur han själv anser att världen är skapt och hur han själv ska kunna gagnas så att den skeva maktbalansen vidhålls.

Saknar inlevelseförmåga med andra människor.
Förstår inte andra människors känslor.
Ser andra människors känslor som en svaghet.

Kontrollerar den närmaste omgivningen genom att utnyttja människors svagheter och använda dessa i sin sätt för att förbli makthavaren över situationen. Manipulerar sin omgivning för att härska, dominera och kontrollera samt är beredd att använda olika kontrollmetoder för att uppnå detta.

M

För att du finns och ger mig tro på något bättre.


 

Narcissism

Jag tror att det finns alla möjliga anledningar till varför en person psykiskt misshandlar någon annan.
Jag har hittat ännu en bra hemsida. Om Narcissism. Började kopiera in en lista här på sånt som stämde in på exet från den här hemsidan, men listan blev lång att jag gav upp. Det finns massor att läsa och jag är inte färdigläst än på ett bra tag.

Narcissism


Gondul

Tänkte berätta varifrån namnet Gondul kommer.

Gondul var en av de främsta asynjorna i nordisk mytologi. Hennes namn betyder ungefär 'hon som bär stridsmakten'. Gondul tillbads om lycka i strid. Gondul var en av de främsta valkyriorna och valde ut de krigare som är värdiga att leva evigt i Valhall. (från Wikipedia)

Det är så jag vill känna mig. Den som har stridsmakten!


Det är nu som livet är mitt

Det är nästan kusligt vad lugnt och skönt det är när han är utomlands. Visserligen har han barnen med sig, men jag vet ju att han till största delen klarar av dom över en treveckors-period. Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle vara att ha honom helt utanför mitt liv hela tiden. Sån frid det skulle vara. Visst - allt är inte en dans på rosor, men det finns saker som jag helt klart skulle välja bort ur mit liv om jag kunde. Eller skulle jag det? Utan allt det jag har varit med om hade jag absolut inte varit den jag är. jag tror att jag blivit mycket ödmjukare och har lättare för att läsa av andra människors sinnesstämning. Min förmåga till empati och omsorg har också ökat. Någonstans så har det väl alltså stärkt mig som människa. Det spelar ingen roll att spekulera i det som varit. Det har redan hänt och därför får jag försöka göra det bästa av det som blev och se till att det blir bättre.




RSS 2.0