"Du kan inte ändra någon. Om din partner väljer att fortsätta misshandeln så står du inför faktum att du måste ta dig ut ur en ohälsosam relation för att rädda din egen psykiska och fysiska hälsa."

Tagit mig ur har jag gjort, men det är en lång väg tillbaka.


En bok som jag har läst är "The Verbally abusive relationship" av Patricia Evans. Jag kan verkligen rekommendera den. Det är en bok om verbal misshandel och jag kände igen mycket i den boken. I boken kan man lära sig känna igen och bemöta olika taktiker misshandlaren kan använda. Jag köpte den efter att mitt äktenskap var över, men jag har haft stor användning av tankarna i boken även efteråt. Tack vare att jag har barn tillsammans med honom så blir jag ju aldrig av med relationen. Och det behövs verkligen stabilitet när jag pratar med honom. Det är lättare när jag kan tänka igenom strategier för att bemöta honom innan. Och jag har verkligen blivit bättre på att bemöta honom, men visst är det väldigt jobbigt fortfarande. Och ibland händer det oväntade saker...

När jag pratade med honom på telefon ikväll för att reda ut en del om var barnen skulle vara när lyckades han avsluta samtalet med "puss och hej då". Kan inte ha varit något annat än en ryggmärgsreflex och att han säger så till sin sambo i vanliga fall. Vi la på luren i samma ögonblick som han sa det och jag kan väl tänka mig att han hoppades att jag inte hade hört. Själv kände jag bara en stark obehagskänsla. Som att slungas tillbaks flera år i tiden. Konstigt vad några enkla ord kan ställa till det.