Jag förstår inte. Nej jag gör verkligen inte det.
Om han hade stoppat mitt huvud i ett örngott för att försvåra min andning när vi stod i köket eller om han tagit stryptag på mig i vardagsrummet, då hade många reagerat. Då hade det varit misshandel. Men när han gjorde det i sovrummet, då är det inget man vill tala om och plötsligt inte värt att kalla misshandel.
Hur f-n är världen skruvad egentligen?!

Jag pratade med en kollega i förra veckan. Om allt och ingenting. Ett helt normalt samtal till att börja med. Om sommaren som är på väg, om jobbet, om hur det är att leva familjeliv och att leva familjeliv på olika sätt. Och så kom vi in på det jag varit med om. Jag berättade inte det värsta, men ändå en hel del. Att ta fram det värsta på en gång inbillar jag mig många gånger lättare gör att lyssnaren stänger till den lilla öppning som finns. Jag såg ändå på henne att hon hamnade i ett läge där hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Ja för vad säger man till en person som just berättat att hon har blivit misshandlad under flera år. Att hon många gånger fruktade för sitt liv och fått bearbeta sina upplevelser i terapi under ett lång tid. Jag förstår att min kollega blev stum. Jag antar att jag satte hennes tankar i gungning. Och jag hoppas att hon aldrig mer tar det goda som finns i liv för givna utan förstår att det är en gåva att förvalta på rätt sätt. Och jag hoppas att hon inte stänger inne det hon fått höra utan att hon pratar, ältar och diskuterar med andra.
För tystnaden är misshandelns gissel.

I övrigt är det lugnt och skönt. Jag saknar barnen, men en positiv effekt av att de är utomlands är ju också att exet är det. Det känns som om jag kan andas friare här hemma då. Jag behöver inte vara orolig för att råka på honom runt nästa gathörn och jag behöver inte kontrollera vilket nummer det är som ringer varenda gång telefonsignalen ljuder.
Jag kan bara vara. Och det är så det borde vara jämt.

Exet bad mig handla kläder till sonen när han och jag ändå skulle in till stan. Överenskommelsen är att det är exet som ska betala kläderna till de två äldsta barnen medan vi delar på klädkontot till det minsta barnet. In till stan skulle vi eftersom sonen skulle få köpa den longboard som var hans födelsedagspresent från mig. Jag tänkte efter en stund. Eftersom det var enda chansen för sonen att få sina klädinköp gjorda innan exets utlandsresa med barnen och exet sa att han skulle betala utan krångel så sa jag ja. Exet radade upp ett antal klädesplagg som skulle inköpas. Jag skrev en noggrann lista. Dessutom hade sonen fått 500 kronor av sin pappa att lägga på vad han ville och han valde longboarden.

Vi tar oss in till stan och handlar relativt snabbt på oss sakerna som stod på exets lista. Med tanke på att sonen inte älskar shopping så var det tom mirakulöst snabbt ordnat. När allt är klart och vi är på väg till "bräd-affären" så skickar jag ett sms med summan på inköpen så att exet kunde sätta in det på mitt konto.
Responsen är omedelbar: "Jag hoppas att den summan inkluderar brädpengarna."
Jag hade inte köpt en enda sak som stod utanför exets lista och jag hade absolut inte köpt en massa onödigt dyra kläder. Snarare hade jag frivilligt dragit av pengar eftersom jag tänkte att två tröjor kanske var lite onödigt dyra (även om det inte är vansinniga summor vi pratar om), men eftersom sonen gärna ville ha dom så kunde jag bidra med lite.

Jag svarade med att skicka ett sms med en lång lista på alla inköpta plagg och dess priser. Sen avslutade jag med ett lite syrligt: "Så om du vill vara noga så blir summan x kronor. Det finns kvitto!"
Kort svar om att han skulle sätta in pengarna på en gång på mitt konto (vilket han naturligtvis dröjde två dagar med fastän jag talat om att jag hade svårt att ligga ute med pengarna egentligen).
När jag pratade med sonen senare så sa han att pappa hade blivit nöjd när han sett kläderna... och kvittona.

Men det är själva *pip*. Så dumt. Precis som förr. Inte trodd, inte litad på, ifrågasatt på minsta lilla onödiga punkt. Efteråt så kände jag mig löjligt nöjd med att exet fick betala även dom pengarna som jag tänkt lägga själv. Det kunde han faktiskt gott ha!