Slagen man

Jag beskriver hur jag har upplevt psykisk misshandel mot mig som kvinna eftersom det är den erfarenhet jag har. Men jag tror att man ska vara medveten om att det inte bara är män som misshandlar kvinnor. Det finns även kvinnor som misshandlar män och misshandel i samkönade förhållanden.

Jag såg en dokumentär om kvinnor som misshandlade män för något år sen och sen dess har jag läst en del om just kvinnors misshandel mot män. Det otäcka är (som jag ser det) framförallt att män har ännu svårare att att bli trodda än vi kvinnor. Den traditionella synen är att mannen är starkare än kvinnan rent fysiskt och till för inte så länge sedan även rent psykiskt. Att kvinnor inte hade samma rättigheter (som tex att äga sin egen myndighet, lika arvsrätt eller röttsrätt) var en följd av att man inte betaktade kvinnor som jämlikar på det psykiska planet. Jag tror att det här tänket lever kvar när man ser på misshandelsförhållanden. Det kan närapå betraktas som en omöjlighet att en man kan bli misshandlad av en kvinna överhuvudtaget.

Jag har hittat en artikel om två kvinnor (Camilla Palmberg och Heidi Wasén) som gjorde en examensuppgift om män som blir misshandlade. Det faktum att de blev ifrågasatta av sina kurskamrater och en handledare var inte lätt att hitta. Visserligen skrevs både artikeln och uppsatsen för några år sen (2003 respektive 2004), men det är fortarande inte ens 100 år sen kvinnor kunde bli myndiga vid 21 års ålder vare sig de var gifta eller ej (vilket skedde 1921).  Alltså då man enligt lag började se kvinnor som psykiskt jämnstarka med män. Men ändå så betraktas mannen ofta och i vissa sammanhang fortfarande som starkare än kvinnan i flera avseenden. I och med det resonemanget utesluter man i princip att kvinnors misshandel av män kan vara minst lika illa än mäns misshandel av män.
Artikeln finns här.
Uppsatsen heter Slagen man - fyra former av mansmisshandel

Läs och begrunda. Döm ingen utan fakta.

(Jag tror att Tuvaforum fungerar bra även för män, men ett supportforum på nätet för män finns annars här.)


Facebook

Jag har dragit på det länge nu, men i förra veckan gjorde jag det. Jag tog bort två personer som vänner på Facebook. Varför ska jag behålla dom som vänner när jag helt uppenbarligen inte är tillräckligt intressant för dom? Det har känts mer som att de är vänner med mig på Facebook för att döva sitt eget dåliga samvete. Jag orkar inte med det hyckleriet längre. Jag gav dom en tydlig möjlighet i sommar att visa ifall de fagra orden hade en motsvarighet med verkligheten. Jag visste nog egentligen svaret, men blev ändå besviken.

Om de vill umgås med exet så tycker jag visserligen att dom är både patetiska och att de saknar förmåga till insikt, men jag tänker inte styra någon annans umgänge. Men jag kan bestämma vilka jag vill ha i min egen närhet och då föredrar jag människor som står för det dom säger istället för dom som famlar efter lögner och tillrättalägganden som bara klingar falskt. Först var det så trist och svårt att svälja besvikelsen och trycka bort dom från Facebook, men ju mer tiden går desto lättare känner jag mig.

Vive la liberté!

RSS 2.0