Jag skrev en artikel/insändare på Amelias hemsida för ca 1½ år sedan. Jag har inte sett den igen förrän nu. Det fanns många svar. Tyvärr måste jag väl nästan tillägga. För det bästa vore om jag var ensam om den här - egentligen. Men jag vet ju att det inte är så och då är det bra att andra vet att de inte är ensamma. Att man inte är tokig eller en "gnällkärring".
För mig är det lite lugnt just nu eftersom han är utomlands med barnen. Det blev en del... hmm...  "tjafs" innan han åkte. Men jag är glad att jag orkade stå på mig och han fick inte som han ville. Det hade jag aldrig gjort för fyra år sedan. Varje gång jag lyckas med bedriften att inte falla för hans dumheter känner jag att jag lyfts. Kan må bra av det fastän han betett sig eländigt igen. Fascinerande, eller hur, att det som sänkte mig förut kan lyfta mig nu. Men inte alltid och varje gång iofs. Och jag har fått lyfta mig ordentligt i håret för att komma hit. Men vilken känsla!

En sida om psykisk misshandel! På svenska. Med bra texter och länkar.
Som jag har väntat. Tur att det finns dom som är bättre att ta initiativ än vad jag är. Det är bara hemskt vad man känner igen sig i det man läser.
Måste lyssna på Peter Le Marc´s Starkare än Ord igen. Så bra - så sann.
Jag mår bättre idag. Var glad åt de små stunderna. :)

Det är inte lätt att skriva om det jag varit med om. Bara att ha kommit så här långt är en stor bedrift och det dyker ständigt upp nya minnen. Jag antar att det till stor del beror på att jag fortfarande har svårt att förstå att det jag var med om inte var ok. Att jag fortfarandce kan tro att det på något sätt var mitt eget fel. Det krävs mod att erkänna att jag lät honom göra det här mot mig. Hur i allsina dar kunde jag låta honom?!? Dag efter dag, år efter år, tills jag var söndermald liten spillra av mitt forna jag.
Med facit i hand är det lätt att undra över en sån sak. Precis som en eller annan har frågat mig vad jag egentligen såg hos den här killen när jag valde att svetsa samman 15 år av mitt liv med honom. För det var ett val. Ingen tvingade mig. Men någonstans på vägen gick det fel - så väldigt fel. Och jag kan inte svara på vad jag såg hos honom; förutom att han såg bra ut, var socialt etablerad och ville något med sitt liv.  Jodå - jag såg också den fina fasaden - precis som alla andra. Men lever man med en människa så flagnar färgen bit för bit och det är inte alltid vackert det som finns därunder.  Det är alltid lättare att sitta utanför och veta vad som är rätt och fel. Men om mitt förhållande nu var så uppenbart fel att jag borde ha märkt det mycket tidigare och inte fortsatt djupare in i det... varför var det då ingen i vår omedelbara närhet som såg vad som hände? Varför är det fortfarande så många som slätar över, ger ursäkter och fortsätter att blunda? Det är lättare att välja bort något otäckt som rubbar den trygga idyllen än att tro på någon som kämpar för att inte drunkna. Även om det är det egna jaget som behöver räddas.

En del av det jag känner och/eller minns kommer jag att skriva ner här - annat kommer jag behöva mer tid att reflektera och bli sams med innan jag kan lägga ut det.

En av mina favoriter. Förutom att den här låten är fin så har den en sån bra text som passar in här i bloggen.

...blir det bättre. Även när jag inte tror det. Det är bara det att jag väljer att se bort ibland. När livet går emot och är tungt tcker jag att det känns lättare att stanna upp och tycka synd om mig själv. Jag trälar och släpar och sliter med mitt inre i perioder för att inte släppa taget ibland. Det blir allt färre gånger det känns så bottenlöst och det pågår itne lika länge. Men det känns som att ha en ogenomtränglig sköld runt om sig. En sköld som ingen kan se igenom och som ser till att alla negatvia tankar som jag försöker kasta ifrån mig omedelbart studsar tillbaka och sätter sig ännu mer fast.
Jag vet att det inte direkt hjälper att jag sover dåligt på nätterna och att jag skjuter orosmoment framför mig hela tiden. Men det blir så segt att ta tag i det. Lättare att lägga allt på axlarna och låta det tynga... Men så minns jag; "Jag ska inte låta honom vinna! Jag är starkare än så och han har inte den makten över mig längre!!!"