Det är egentligen jättekul. Jag har träffat någon. Jag har träffat någon som det nog kan bli allvar med. Om det nu inte redan är det. Men mitt i den bubblande glädjen som finns där kryper sig oron in. Jag påstår inte att alla män är och förblir sk-tstövlar, för så är det inte. Mina tidigare erfarenheter har inte gjort mig bitter på så sätt. Det finns många helt underbara killar därute och nu hoppas jag förstås att M är en av dom. Och jag hoppas att det fortsätter att vara så bra som det har börjat den här gången. Naturligtvis är det ju det jag förutsätter. Men ett litet gnagande tvivel finns där. Förmodligen mina egna hjärnspöken som exet satt dit. Ska hämta flugsmällan och jaga bort dom.