Ränderna går aldrig ur

Exet bad mig handla kläder till sonen när han och jag ändå skulle in till stan. Överenskommelsen är att det är exet som ska betala kläderna till de två äldsta barnen medan vi delar på klädkontot till det minsta barnet. In till stan skulle vi eftersom sonen skulle få köpa den longboard som var hans födelsedagspresent från mig. Jag tänkte efter en stund. Eftersom det var enda chansen för sonen att få sina klädinköp gjorda innan exets utlandsresa med barnen och exet sa att han skulle betala utan krångel så sa jag ja. Exet radade upp ett antal klädesplagg som skulle inköpas. Jag skrev en noggrann lista. Dessutom hade sonen fått 500 kronor av sin pappa att lägga på vad han ville och han valde longboarden.

Vi tar oss in till stan och handlar relativt snabbt på oss sakerna som stod på exets lista. Med tanke på att sonen inte älskar shopping så var det tom mirakulöst snabbt ordnat. När allt är klart och vi är på väg till "bräd-affären" så skickar jag ett sms med summan på inköpen så att exet kunde sätta in det på mitt konto.
Responsen är omedelbar: "Jag hoppas att den summan inkluderar brädpengarna."
Jag hade inte köpt en enda sak som stod utanför exets lista och jag hade absolut inte köpt en massa onödigt dyra kläder. Snarare hade jag frivilligt dragit av pengar eftersom jag tänkte att två tröjor kanske var lite onödigt dyra (även om det inte är vansinniga summor vi pratar om), men eftersom sonen gärna ville ha dom så kunde jag bidra med lite.

Jag svarade med att skicka ett sms med en lång lista på alla inköpta plagg och dess priser. Sen avslutade jag med ett lite syrligt: "Så om du vill vara noga så blir summan x kronor. Det finns kvitto!"
Kort svar om att han skulle sätta in pengarna på en gång på mitt konto (vilket han naturligtvis dröjde två dagar med fastän jag talat om att jag hade svårt att ligga ute med pengarna egentligen).
När jag pratade med sonen senare så sa han att pappa hade blivit nöjd när han sett kläderna... och kvittona.

Men det är själva *pip*. Så dumt. Precis som förr. Inte trodd, inte litad på, ifrågasatt på minsta lilla onödiga punkt. Efteråt så kände jag mig löjligt nöjd med att exet fick betala även dom pengarna som jag tänkt lägga själv. Det kunde han faktiskt gott ha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0