Jag har fortfarande svårt att sova. Går och lägger mig oerhört sent eftersom jag vet att när jag lägger mig - det är då de jobbigaste tankarna kommer. Samma sak igår natt. (I morse!) Jag gick och la mig vid halv fyra ungefär. Och medans jag låg där så kom tankarna. Först smygande och sen som en fullkomlig störtflod. Vilken tanke jag än började med så kom jag på något sätt tillbaka till samma elände. Jag ska på en 50-årsfest snart. Har funderat på om jag verkligen ska gå eftersom jag vet att både exet och många gamla vänner kommer att dyka upp. Men jag har bestämt mig för att gå. Jag vill inte låta sånt styra mig och hon som fyller är knappt den enda av de gamla vännerna som har trott mig. Så jag ska gå. Men tankarna kom och jag funderade på hur jag skulle bemöta alla gamla vänner när jag träffar dom. Hur skulle jag kunna lägga orden på ett bra sätt så att de ska inse att de har sårat mig så djupt. Det hela gjorde mig förstås uppriven och ledsen. Allt värre blev det. Jag försökte verkligen avbryta tankarna - gång på gång. Tänkte på barnen, på M, mina föräldrar och andra saker som stärker mig. Men... så var jag tillbaks i de jobbiga tankarna igen. Så vid femtiden gick jag upp och tog en tablett. Löste lite korsord där i sängen mitt i natten och efter någon timme igen kunde jag somna.
Undra på att jag är trött idag.