Jag fick igår en kommentar från Myblackbox. Besök gärna hennes blogg om ni vill läsa mer om psykisk misshandel. Där har hon också en utmärkt länk till en artikel i DN som handlar om soc och hur dom styrs av egna känslor när de genomför sina "objektiva" utredningar.

Artikeln beskriver precis det jag själv har upplevt med soc. De sitter och försvarar sig med att de handlar utifrån "barnens bästa" medans de bygger sin utredning på subjektiva värderingar av det de väljer att ta till sig och inget annat. Har en utredning här hemma som i de största styckena baseras på exets berättelse om vad som händer i mitt hem (ett hem som han aldrig har varit i) uppbackat av min fd svärmor som ger exets version tyngd genom att hålla med honom. Mina föräldrar pratade dom aldrig med och dom har faktiskt befunnit sig i mitt hem ett flertal gånger i månaden. På exets inrådan valde dom att prata med de två äldsta barnen som han har lyckats nå med sin manipulation. Mellanbarnet höll sig i alla fall neutral i intervjuerna. Minstingen, som bara har positiva saker att berätta om vårt hem och vårt liv tillsammans valde man att inte prata med alls, eftersom exet inte tyckte att det var nödvändigt. Tack o lov togs inte barnen ifrån mig efter utredningen (de bedömde att hemmet "nu" var ok), men det känns fruktansvärt med alla lögner som står där.

Jag kan säga att jag varken är särskilt förtjust i eller har förtroende kvar för soc efter deras märkliga utredning som är fylld med lögner.